Jag är ej ridbar

När jag satte inne i ett rum på akuten för att få svaren efter röntgen, helt stensäker på att fingret bara var stukat kände jag mig så himla nöjd med min och hästarnas tränings- och tävlings planering. Ja, det är sådana saker som ständigt snurrar i mitt huvud. Mitt liv består just nu bara utav ridsporten vilket jag älskar och trivs väldigt bra med.
När doktorn kom och förklarade att jag bland annat inte kan rida och använda min hand på 5 veckor blev jag förbannad, jag som hade sånt bra upplägg och så ska han förstöra detta nu, men det här med det positiva tänkandet tog över rätt fort. -Okej, vad gör jag nu, vem ska rida hästarna osv.

Min vän Helen erbjöd sig rätt fort att hjälpa mig, vilket jag verkligen uppskattar! Hon sitter och åker flera gånger i veckan ifrån Visby nu för att hjälpa mig med att hålla igång mina hästar här hemma. Hon tar glatt emot den hjälpen jag ger henne när hon rider och vill göra det så bra som möjligt för henne, mig och hästarna!

Jag och Helen har under flera år tränat för samma tränare och vi hade länge samma rid stil och tänk. Jag har under de senaste åren ändrats och har ett friare tänk, att hästen ska få lite mer frihet i hoppningen och använda sin egen kropp lite mer. Med det här kan jag verkligen sätta mig in i hur Helen känner och diskutera fram bra lösningar för att hon så snabbt som möjligt ska kunna komma in i ridningen på mina hästar så att det känns bra.

I söndags var vi på Pay & Jump med Koffe där hon startade 1m-4fel och 110cm-8fel. Det finns mycket att förbättra både från Helen men även hästen men hon har snabbt hittat ridningen så som jag red honom för ca 2 månader sedan, nu ska vi bara få in henne i det nya tänket så blir det nog super!

Annonser

Glädje i det vi gör

Hej på er, det var längesedan det skrevs en rad här.

Jag har nu under de senaste två veckorna haft mycket (läs för mycket) tid över för att fundera på saker runt ikring mig och då speciellt min sport, ridsporten. Mitt finger bröts nämligen en vanlig dag på jobbet, försmädligt men sådant som kan hända.
I alla fall så har jag kommit fram till vad fantastiskt mycket det senaste året har gett mig i ridningen, en otrolig erfarenhet såklart men även hur det har förändrat mig som person både privat och som ryttare.

Under de här två veckorna, halva sjukskrivningen (för ett ynka brutet finger), som jag inte kan hålla på ute i stallet så mycket som jag vill och behöver har jag fått en riktig insikt i hur fantastiska hästar jag har och att jag annars kan få arbeta med dem varje dag. Detta är en av de sakerna som jag fått med mig, att kunna hitta de positiva sakerna i det som kan kännas dåligt för att sedan kunna ta mig vidare och hitta den inspirationen som man behöver.

474402449_slide
Idag var jag iväg på en utbildning, ej hästrelaterat, och vi fick då se denna bild framför oss på när Sverige tog silver i hockey nu på OS. Han som höll i utbildningen hade suttit och sett denna matchen och hade inte sett ett endaste leende från Sveriges lag. De såg ingen glädje i matchen och jag tror att det kan ha varit en del i deras lite sämre prestation.
Jag vet precis hur han tänker då jag själv känner igen mig.  Under 2013 kände jag en sådan otrolig och obeskrivlig glädje över vad jag och Calle gång på gång presterade. Nu under vintern har jag känt både lite press, oro och ångest över framtida resultat och hur vi ska kunna göra lika fina resultat, vilket har satt mig ur balans och tappade lite av glädjen jag tidigare haft. Vad tror ni hände- ja, självklart fungerade inte min ridning som förut, och då försvann även lusten. Men hur ska jag då kunna prestera så som jag tidigare gjorde? Det går inte ihop.
Jag kom på mig själv med detta rätt fort och diskuterade det även med tränare, fick lite svart på vitt, fick tillbaka glädjen och vips så kändes hästarna 110 procent bättre!

Den här glädjen som jag pratar om har gjort mig väldigt säker på mig själv, mina beslut och det jag håller på med och jag känner inte det prestationsångesten när jag går in på banan som jag tidigare gjort och som jag vet många utav er gör, utan jag går ju in på banan och gör det som jag tycker är så himla roligt och med det i sig så gör man även sitt bästa!

DSC_0182
Den glädjen gjorde att jag var den första utanför final i mitt första och förhoppningsvis inte sista unghäst VM.

Jag vill att alla ni andra också ska kunna känna såhär och ge er vidare av det. Det blir så mycket roligare då!

Slut lika fort som det började

Första rundan i breeders gick idag. En väldigt teknisk bana där man verkligen fick känna på hur litet det är inomhus! Calle kändes mör redan på framhoppningen och det fortsatte inne på banan också. Fick 2-3 bra språng av 12 och en usel känsla på en helt underbart fantastisk fighter häst som ändå vill hoppa fast han är så matt. Bestämde mig direkt efter att det får vara nog för i år med tävling för Calle. Vi kommer förmodligen åka hem i morgon och så ska han få en lugnare period innan han sätts igång inför nästa års tävlingar!

Han har utvecklas något helt otroligt mycket detta år och gång på gång förvånat oss runt ikring honom så han förtjänar att få vila upp sig ordentligt och smälta allt!

20131002-211452.jpg

Framme – Flyinge

Ja nu är vi då framme på flyinge, eller det har vi varit några timmar. Jag är till ock med framme i min säng!

Har aldrig varit här förut, har bara kört utanför och det är ju som en labyrint! Har i alla fall hunnit kika runt så jag vet vart jag ska hålla mig i morgon så det ska nog vara lugnt. Besiktigade honom tidigare ikväll så det är klart, han lade av världens bock mitt i allt, någon som är taggad tror ni? Det känns i alla fall väldigt skönt att han inte är trött och så efter den andra resan. Kan säga att han verkligen är inne i det här med att resa nu och komma till nya ställen! Det första han gjorde när han kom in i boxen var att rulla sig och sedan ställa sig och pissa innan han undrade vart tusan maten var någonstans och vad jag sölade med?!

Red honom en sväng efter besiktningen ute i en skogspark och en liten stund på en utebana. Han var pigg och alert så det känns bra inför i morgon!

Morgondagens klass är en 125 hoppning och vi kommer bara att gå in och göra vårat bästa och ha roligt tillsammans! 🙂
Här kan ni följa resultaten online, klass 251: http://online.equipe.com/sv/competitions/7976

20131001-213812.jpg

20131001-213820.jpg

20131001-213829.jpg

Ullared

Idag hade jag och Martina nästan en heldag på Ullared med massa shopping. Det finns ju nästan allt där nu så det är jätte kul. Även hästavdelningen har blivit stor och de har faktiskt börjat tagit in rediga märken som man vet vad det är. Fick i alla fall tag på en hel del grejer som jag behövde. Bland annat så fick Calle ett fleece täcke med hel hals nu inför vintern, eller detta kommer att användas av alla men ändå!

Ikväll när vi kom hem så joggade jag Calle en sväng på ridbanan, han kändes pigg, mjuk och alert efter sina tre dagars hel vila. Han kommer att få följa med på en liten tävling på lördag där han ska få hoppa en 110 klass. Har i samråd med min ena tränare kommit fram till att det är bättre att jag åker dit och hoppar en liten klass där hans riktiga tävlingshumör kommer fram och så kan jag skola honom lite där, istället för att hoppa en dag ”hemma” där han inte är alls på samma vis som på tävling. Denna tävlingsklassen kommer jag alltså att rida som en träningsrunda.

Häromdagen blev jag återigen moster till en liten kille som bestämde sig för att titta ut nu lagom tills att vm’et är över, men bättre sent än aldrig 😉

20130925-220859.jpg